Augusti 2013
Fiestas de la Urta
Spanjorer har en starkt uttalad faiblesse för fiestas. Till minne av en historisk händelse, årstidernas växlingar och inte minst tilldragelser med religiös bakgrund. Eller, kan man ibland få en känsla av, nästan vad som helst, bara man får en ursäkt att träffas och ha ett hejdundrande hallaballoo! Hela familjen, alla generationer, alla vänner, på en gång, jämför "Ju mer vi är tillsammans..." Juli 2013. Och vem kan misstycka till det?! Dessutom är de extra färgstarka här i Andalusien.
Som ni märker kan en fiesta vara djupt allvarlig alternativt uppsluppen. Ibland förbluffande lokala, stundtals en angelägenhet för hela nationen.
För många av oss svenskar är Semana Santa, de religiösa processionerna under påsken i snart sagt varje spansk stad och by, förmodligen den mest allmänt kända.
I vattnen utanför Cádiz finns en speciell matfisk, Urta. Den är delikat, förstahandsuppgift från Annika och Mary. Naturligtvis ordnar man en fiesta magnífica för att fira urtan! Vad annars?! Man, innebär denna gång Ayuntamiento de Rota( = Rotas kommun). Fest i dagarna tre. Party i överdos? Inte.
Stadens borgmästare Eva Corrales invigde med pompa och ståt. Flagghissning på så vis att fyra flickor, samtliga väl kvalificerade för Miss Andalusien, bar fram de prydligt vikta flaggorna på silverfat (nåja, möjligen nysilver) varefter flaggorna gick i topp. EUs, Spaniens, Andalusiens samt Rotas flaggor vajade i kvällens bris. Musikkåren underhöll, zillioner ljusdekorationer, direkt jämförbart med spanska städers ljusutsmyckning under jul- och nyårshelgerna. Om kvällarna scenuppträdande med traditionell spansk och andalusisk sång och musik.
Och, som höjdpunkter, Concurso de Urta a la Roteña, en gastronomisk tävling, bäst anrättade urtan, kompletterat med karneval under avslutningsdagen. Madre Mia!
Corrales
Corrales är en anordning för att fånga fisk vilken härstammar från den moriska tiden. Man byggde stenmurar vid stranden, upp till 1,5 meter höga, avpassade så att under högvattnet kan fisken simma in, men när vattennivån sjunker vid lågvatten är stackarna fångade i fällan. I området runt Rota och Chipiona finns flera kvar, numera deklarerade som Naturmonument. Corrales är även utmärkta på sjökorten.
Chipiona
Vi seglade mot Bajo Salmedina vid Rio Guadalquivirs mynning. Vid mynningens norra strand Parque Nacional de Doñana, se "Bland lodjur, ormar och John Waynes ande" Juni 2013, vid dess södra den lilla staden Chipiona. Guadalquivir är seglingsbar, även för lastfartyg, ända upp till Sevilla, lite spännande. Ett stycke upp längs floden ligger orten Bonanza, någon mer som associerar till Vilda Västern?
Chipiona är till stor del en badort där spanjorerna själva firar semester. På stränderna, paseon (strandpromenaden), heladerías (glassbarer), överallt, full gas!
Ett kvalfullt slut?
Mängder med maneter runt båten. Rätt stora, diameter 3-4 decimeter, längden längre, brun-orange-aktiga, oklart om de bränns. För en månad sedan var de ej på plats där vi nu ligger. Varför har de nu gjort entré?
Det är varm varmt. Cockpitens termometer visar drygt 40 grader. Ja, den sitter 100% i skuggan. Nätterna är inte bara tropiska utan XXL-tropiska. Nyspråkligt charmantiserande, eller hur?
Luftkonditioneringen är en skänk från ovan. Och vi som varit så tveksamma till den. I Sverige alltså. Inte här. I juli och augusti. Nu är den...helt enkelt...underbaaaar!
Men så var det det här med maneterna. Luftkonditioneringen är vattenkyld. Havsvatten. Maneterna sugs in i intaget och fastnar i filtret. Det blir som gelé som skummar (är detta verkligen möjligt?) i filtret. Jag gör snällt rent, manetresterna bränns inte, men till vilken nytta? När vi kört ACn en liten stund till sitter en ny manet där, pulveriserad, och täpper effektivt till vattenintaget.
Ni hör vilka problem vi har att brottas med. Samhället borde ha en handlingsplan för stöd och hjälp. Nu!
Flamingo i sträck
Tiden runt solnedgången tillbringar vi oftast i cockpit. Strax före nio vankas det tapas och kanske kylt vitvin. Där vi ligger går solen så vackert ner bakom palmerna och några hustak. Om någon dag halvmåne. Så här på kvällen börjar folklivet, spanjorernas eget, ta fart.
Timmen innan solens nedgången kommer flamingos flygande, i sträck efter sträck, och någon solitär. Förmodligen är de rosa flamingos ( se "Bland lodjur, ormar och John Waynes ande" juni 2013 ) men det kan vi inte se ordentligt. Det här inträffar kväll efter kväll. Kanske är de på väg till Doñana. Vilken tillvaro. Vilken ynnest. Att sitta i sin egen båt och få se dessa vackra fåglar flyga förbi. Gång på gång.
Moln...ehhh...??
Fredagsafton. Klockan är 2300. Termometern i cockpit visar 30 grader. Problemet är att innan solen gick ner hade vi några moln. Moln...??? För hur många tidsrymder sedan hade vi...? Innebörd? Googlar på "moln". Skärmen visar på "hög processoranvändning". Därefter luktar det bränt. Väldigt bränt. Ooops...!!! Fel fråga.
